Sägner kring Odensjön och Röstångabygden

Underliga naturfenomen har alltid satt folkfantasin i rörelse och gett upphov till sägner.

I Nackarpsdalen i Röstånga, omgiven av 30 m höga rasbranter, göms den trollska Odensjön.

Den cirkelrunda sjön som liknas vid guden Odens ena öga, sägs vara bottenlös och dess tillflöde är osynligt och lär rinna mot norr, faktorer som ytterligare förstärker mystiken kring Odensjön.

Naturen kring Röstånga, med vulkanberget Gällabjär, de djupa ravinerna och storslagna utsiktspunktema på Söderåsen har också bidragit till att dramatisera berättelserna kring den vackra Röstångabygden.

SJÖKUNGEN

Det berättas bl.a. om sjökungen Grim, som levde sina glada dagar i ett bergafäste högst uppe på Söderåsens krön i söder.

Allt var firid och fröjd tills kristna män korn från Frankland. Till Grims förtret byggde de Herrevadskloster nere pd sIätten. Grim och hans vänner beslöt sig för att förgöra klostret.

Natten före den planerade förstörelsen kom ett eldkors ner från himlen. Berget skakade och rämnade, och Grim och hans kämpar dräptes av blixten.

Hans borg försvann ner i jorden. När allt var över svävade en ängel över Söderåsen och fälIde en tår över de förtappade själarna. På den plats där tåren föll ned sprang det fram en källa. Den flödade ymnigt tills vattnet fyllde den avgrund där Grims borg hade sjunkit.

SÄGENFIGURERNA BLINK OCH BÔRTA FRAN RÖSTÅNGA

Jätten Alle hade en bror vid namn Blink, som bodde i Blinkarps Ry, en av Skånes största höjder, vid sidan av Söderåsen. Denne jätte var så oförfärad, att han aldrig blinkade varken för svärdsegg eller för Toddyglaset. Och mången gång då han kom med ett litet bloss ifrån Röstånga Gæstgivargård, så sjöng han så det ekade kring Odensjön.

Men nu var det inte bättre för honom än att man hade byggt en kyrka i Färingtofta. Hon stod vitmenad i solens sken och stack Blink’en i ögonen, varje gång han blickade ut ur sin fönsterlugg. Därför tilltalade han en dag sin kära husfru, en av den tidens yppersta jättekvinnor och som var ännu starkare än han.

– Hör Börta, sade han, kan du inte försöka och slå ner den där vita geten i Färingtofta. Jag tycker inte alls om några bräkare.

– Kan väl hända, far – svarade jättefrun. – Och därmed tog hon sitt starka strumpeband och lade däri större delen av Klövasten, av vilken en bit, stor som en lad’gärd, ännu ligger kvar som en Iänsgräns. Och sedan gick hon upp på höjden av sin egen bostad

samt slungade med sin jättekraft stenen åstad, men var för het på gröten och slog till med allt för ofantlig muskelstyrka.

Detta gjorde, att stenen, som annars skulle kunnat krossa en hel socken, gick mitt itu under sin fart och förlorade jämnvikten, så att häIften föll ner vid foten av Gällaberg, där han ännu finnes under namn av Bockasten och den andra häiften slog ner på Färingtofta gata. Men kyrkan gick skottfti Börtas stora förargelse.

Ty en så stor sten den stod ej mer att upptäcka i hela trakten kring Skäralid. Och som flera kyrkor i draget fullbordades så att det pinglade i alla väderstreck och ej ett öga kunde kastas ut ur den minsta springa, utan att mötas av glänsande torntuppar och rappade kyrkmurar, så beslöt herrskapet Blink att byta vistelseort och skaffa sig ett annat herresäte.

Nu för tiden skulle jätten Blink sålt sitt hemman på offentlig auktion till nögon dansk eller slesvigholsteinare och tagit sig en tunna guld i vinst och gett sig åstad till Amerika. Men i de dagarna hade jorden intet värde, helst om bönderna ännu inte fått sinne varken för drillplöjning, benmjöl eller rördikningskonsten.

Men vårt jättepar Iämnade huset öde och Iät vem som ville intaga platsen, under det att de själva beredde sig en fristad i djupet av Odensjön. Och lycka var, att de gjorde detta i tid, ty nu kan man icke räkna mindre än tolv kyrkor och tvd städer, nämligen Lund och Köpenhamn, frän höjderna vid Blinkarp där Lunds tom förefalla likasom två fingrar och Köpenhamns spiror tar sig ut som tandpetare. Och under vattnet inrättade fader Blink sig en bekväm våning där han kanske sitter och blinkar åt världen ännu i denna stund.

Ur Skånska Historier av Klockare LiIja, Billinge